Livina
Livina var ett svenskt halvblodssto född 1996.
Hon stog på stallet där vi hyrde en liten ponny och vi provred henne flera gånger.
Den 15 Maj 2008 åkte vi ner till kliniken och veterinärbesiktigade henne, vi röntgade också.
Hon gick igenom, och den 1 Juni 2008 var hon våran.
Vi var såklart jätteglada, och red lite lektioner och sånt där.
Jag kommer ihåg första gången jag hoppade 90 cm på storhäst, och det var på henne då. Jag var så glaad, hehe.
I slutet av Juni fick hon ett sticksår i hagen, antagligen av en pinne när hon hade busat.
Några dagar efter det skulle vi åka på semester till Spanien, och då fick hon vila. När vi kom tillbaka var hon bra igen och vi började sätta igång henne.
Vi tränade på och det gick bättre och bättre.
När hösten kom planerade vi in lite clear rounder och sånt som vi ville åka på till våren & sommaren.
Men, som vanligt så blev det inte riktigt som vi tänkt oss.
När vi kom hem efter semester i början av Januari 2009 så skulle vi börja sätta igång henne.
Hon var såklart jättepigg och busig, men hon fortsatte flera månader, vilket absolut inte var likt henne.
Den 1 Juni 2009 fick vi en tid hos veterinären.
Vi fick besked att hon hade kotledsinflammation.
Efter några återbesök kunde vi börja leda henne i skritt, besöket efter det börja sätta igång långsamt.
Men, besöket efter det var hon halt... igen.
Denna gången var det värre.
Hon fick boxvila och stå i sjukhage/liten hage några timmar om dagen i flera veckor.
Hon blev lite bättre igen, men sedan sämre, ännu en gång.
Efter några återbesök valde veterinären att ge henne en så kallad "sista chansen" medicin.
Om hon inte blev bättre av detta, så fanns det inget mer att göra, och hon blev inte bättre.
Detta besöket var det värsta av dom alla, vi fick reda på att det inte var långt kvar tills våran älskade pärla inte fick vara med oss i livet längre.
Den 11 November 2009, skulle hon få somna in.
Jag kommer fortfarande ihåg den sista dagen jag såg henne, det var dagen innan.
Jag grät floder medans jag kramade min älskade häst och försökte säga hejdå.
Nu finns det bara minnen kvar, men aldrig kommer jag glömma denna häst.
Skulle kunna skriva en hel roman, men .. bilder säger mer än tusen ord.
Hon stog på stallet där vi hyrde en liten ponny och vi provred henne flera gånger.
Den 15 Maj 2008 åkte vi ner till kliniken och veterinärbesiktigade henne, vi röntgade också.
Hon gick igenom, och den 1 Juni 2008 var hon våran.
Vi var såklart jätteglada, och red lite lektioner och sånt där.
Jag kommer ihåg första gången jag hoppade 90 cm på storhäst, och det var på henne då. Jag var så glaad, hehe.
I slutet av Juni fick hon ett sticksår i hagen, antagligen av en pinne när hon hade busat.
Några dagar efter det skulle vi åka på semester till Spanien, och då fick hon vila. När vi kom tillbaka var hon bra igen och vi började sätta igång henne.
Vi tränade på och det gick bättre och bättre.
När hösten kom planerade vi in lite clear rounder och sånt som vi ville åka på till våren & sommaren.
Men, som vanligt så blev det inte riktigt som vi tänkt oss.
När vi kom hem efter semester i början av Januari 2009 så skulle vi börja sätta igång henne.
Hon var såklart jättepigg och busig, men hon fortsatte flera månader, vilket absolut inte var likt henne.
Den 1 Juni 2009 fick vi en tid hos veterinären.
Vi fick besked att hon hade kotledsinflammation.
Efter några återbesök kunde vi börja leda henne i skritt, besöket efter det börja sätta igång långsamt.
Men, besöket efter det var hon halt... igen.
Denna gången var det värre.
Hon fick boxvila och stå i sjukhage/liten hage några timmar om dagen i flera veckor.
Hon blev lite bättre igen, men sedan sämre, ännu en gång.
Efter några återbesök valde veterinären att ge henne en så kallad "sista chansen" medicin.
Om hon inte blev bättre av detta, så fanns det inget mer att göra, och hon blev inte bättre.
Detta besöket var det värsta av dom alla, vi fick reda på att det inte var långt kvar tills våran älskade pärla inte fick vara med oss i livet längre.
Den 11 November 2009, skulle hon få somna in.
Jag kommer fortfarande ihåg den sista dagen jag såg henne, det var dagen innan.
Jag grät floder medans jag kramade min älskade häst och försökte säga hejdå.
Nu finns det bara minnen kvar, men aldrig kommer jag glömma denna häst.
Skulle kunna skriva en hel roman, men .. bilder säger mer än tusen ord.
Kommentarer
Trackback
